Dags att flytta
Zumba Sentao
Jag önskar du fattade...
Du är en sån person som, hur illa du än gör mig, så kommer jag ha sååååå svårt att INTE förlåta dig.
Du har kommit att betyda så enormt mycket för mig och att se dig lida är en av de svåraste sakerna för mig. Jag får ont när jag ser att du inte mår bra.
När du gör mig ledsen och arg, om det är/inte är med flit, så är det ändå saker jag tar. Av nån anledning så spelar det ingen roll hur du behandlar mig, för jag är där iallafall. Jag vet inte varför.
Varför kan jag inte släppa taget?
Varför sätter du dig så fast?
Varför och HUR får du mig att må så bra och dåligt på samma gång?
Det enda jag kan säga med säkerhet är att jag blir knäckt om du försvinner. Mitt hjärta går sönder. Inte för alltid, för man kan lära sig att leva med smärta. Men lämnar du mig bakom dig, för att du inte orkar mera, då förlåter jag dig inte! För då har du inte gett mig chansen att hjälpa dig.
Mitt hjärta...
Grattis!
Säger stort Grattis till min lillebror, min underbara vän Anna och sötvovven Pepsi, som alla har födelsedag idag! Tyvärr kan inte alla vara med, men må alla få tårta eller nåt annat gott att mumsa på idag!
Beslutsångest
Mycket beslutsångest just nu. Vet inte vad jag ska göra med nånting. Jag får panik! Jag brukar inte vara så velig. Jag har ingen aning om vad som hänt, eller bara är en sån dag idag att jag känner ännu mera så.
Funderar på så himla mycket saker och känslor. En sak är i huvudet på mig konstant, men det står stilla och jag vet inte hur fortsättningen ser ut eftersom jag är för rädd för att fråga. Hoppet lever men hur stor är risken att jag skadar mig själv? Är det värt ännu en smäll? Hur kommer jag klara den om den kommer? Och när får jag veta om det ens händer nånting? Som sagt, det står stilla just nu.
En annan sak är två av mina mål för i år. Den ena ska jag göra, vet bara inte när. Bara rädd att jag inte ska klara det... Om jag är bra nog eller inte...
Det andra är nåt jag kan börja med i princip när som helst, men där är jag ännu fegare. Jag är typ livrädd. Att jag inte ska klara det, att det ska gå så fruktansvärt dåligt, att jag inte kan eller ens kan lära mig...om jag är ett hopplöst fall...inte nog med beslutsångest, prestationsångesten är också ett faktum...att jag är löjligt blyg inför de närmsta är ju också ett problem på det sättet...
Ja, det fjärde beslutet, eller ett av de närmaste är Sweden Rock. Åka eller inte åka? Likaså salsakryssningen.
Har legat och lyssnat på Avantasias nya platta och den är BRA! Vill verkligen se dem, men är inte så sugen på festival trots det.
Vet inte in bilen klarar det, sällskap, pengar, hur många dagar att stanna osv... Där är det många beslut på en gång. Angående salsakryssningen så vet jag inte heller. Förra gången var kul, men det är så mycket som spelar in om jag kommer må bra eller inte känner jag...
Usch för allt just nu. För mycket ångest och beslut på en gång. Och för mycket icke-vetande också till råga på allt...
Vet inte vart jag ska börja, men en sak börjar väl redan imorgon om det är så...om jag klarar av att genomföra det. Jag vet inte än.