Star Attraction

Wow, semestern började dramatiskt! Ok, igår var lugnt men idag... Jag hoppade fallskärm! Tandemhopp! Wohoo! Coolt som fan! Men llång väntan blev det. Jag och Fredrik kom dit vid halv ett och ett skulle jag vara där, men vädret var inte så bra så det gick inte att hoppa, så vi väntade och väntade. När klockan var efter två så var Fredrik tvungen att åka till jobbet. Jag, mamma, Jansa med flera väntade och hoppades att det skulle hinnas hoppas. När klockan var halv sju så blev det dags! Då var vädret tillräckligt bra.
På med en dräkt och genomgång av lite säkerhet, blev fotograferad och filmad, sen skulle vi upp i det där planet!
Jag är väldigt glad att bästaste Lisa och hennes mamma hann komma dit och se och att jag fick kramas lite med dem. Haha!

Bara att sätta sig i planet var ju läskigt för då sköljde ju nervositeten över mig igen. Vi satt där på golvet och såg små glimtar av himlen. När vi var på 1500 meters höjd så hoppade första killen ut och vi andra, som skulle hoppa tandem och bli filmade fortsatte uppåt, mot 3000 meter. En snabb genomgång och så var det dags. Det värsta av alltvar helt klart att närma sig dörren. Det båste ju, vafan! :D Skitläskigt att stå i ett dörrhål och se marken 3000 meter ner kan jag lova!!

Flinade lite mot fotokillen och sen for vi. En bakåtvolt ut och så föll vi! Vilken sjuk känsla! Vi föll i ca 200/250 km/timmen! Det är ganska snabbt! Efter en stund vecklade han ut skärmen och då blev det lugnt. Fridfullt, vackert, men en total jävla kick! Vilken utsikt! Vi såg regn, sol och regnbåge och marken var väldigt långt ner! Men det gick ändå alldeles för fort! Jag hade kunnat stanna där längre!



När vi landat så var det nästan så det var lite skakigt att resa sig men det gick. Välkomstkommittén stod och väntade på mig. Hehe! Jag överlevde! Jag gjorde nåt som jag aldrig trodde att jag skulle våga. Haha! Jag är ju höjdrädd för tusan! Så med all rätt, så är jag rätt stolt över mig själv. Hehehe!



Bilderna som finns här har Lisa Bark fotat. Jag har helt lätt stulit dem lite från henne, men jag tror nog det är ok. Hehe! Jag ska lägga upp mina egna bilder som klubben fotade också, men de har jag inte i datan ännu. Det kommer! Wow, jag kommer sova gott ikväll. Jag skulle faktiskt kunna göra det igen! Tro det eller ej. :P

Det är omöjligt, sa Tvivlet.
Det är farligt, sa Rädslan.
Det är onödigt, sa Förnuftet.
Prova ändå, viskade Hjärtat.

Ta alltid ut Lyckan i förskott,
det värsta som kan hända är att
 du varit lycklig i onödan..... ♥ ♥ ♥

Pappa fyller år idag. Eller skulle ha gjort. Grattis på 53-årsdagen Pappa! <3
Istället för att fira dig, så åkte vi till en blomsterhandel och beställde begravningsblommor till dig.
Hur ironiskt är inte det...?
Hoppas du har det bra och njuter av din födelsedag. Tänker på dig idag...och alla andra dagar.

1958-07-18
2011-06-08

Hur lätt är det att sätta värde på en vän? Vad skulle man göra för en vän? Vad vill man själv ha av en vän? Hur långt är du beredd att gå för en vän? Vad är en vän för dig?

Jag är inne i en period nu efter att pappa dött, som jag inte vill vara ensam.
Jag orkar det inte, för jag vet att tankarna hinner ifatt mig. Jag orkar inte med tankar riktigt ännu. Jag vill bara vara glad, ha kul och slippa tänka. Jag har pratat en del, gråtit lite, men inte så mycket mer. Kanske är det att försöka förneka... eller ett eget sätt att sörja på? Eller så har jag inte landat i det djupaste hålet ännu. Jag vet inte själv. Inte annat än att jag bara försöker vara, det som händer, det händer och det får hända då. Jag orkar inte ta itu med känslorna nu. Jag tyr mig till mina vänner istället.

Jag vill inte tynga ner någon och därför känns det bättre att gå till vänner än till den närmaste familjen, för de har själva djupa sår av detta eller får sin dos av det jobbiga själva. Därför känns det besvärande att prata mera eller sitta hemma och lipa över detta. Fel? Rätt?

Mina vänner står ut med mig. De är objektiva på ett sätt eftersom de inte kände min pappa. Känslan blir på nåt vis en annan av att prata med dem.
Vi delar erfarenheter, rädslor, känslor, kramar. Jag mår bra med dem alla om vi så bara ser en film, tränar, fikar, sitter hemma i soffan, ligger på någons golv och pratar, pratar, pratar eller kramas eller vad som helst...om vi så bara sitter och tittar ut genom ett fönster.
Det är skönt att få berätta något och få reflektioner, höra någon annans erfarenheter och tankar och att nån bara lyssnar eller håller om en när det är svårt.

Häromdagen berättade jag en sak för ett par av mina vänner och ja, jag började gråta. Det var första gången som jag grät för mina vänner. Jag föredrar att göra det i ensamhet. Vem ska behöva se mina krokodiltårar liksom? Men de vännerna fanns där för mig på ett ögonblick och jag är så glad att de tog hand om mig, för jag behövde det. Allt går lite lättare då. Jag vet också att behöver jag det så kommer de finnas där för mig igen... och igen..

Tack vare zumban (ja zumba är kul och bra!!) så har jag fått så många nya vänner. Jag har inte lärt känna dem alla så väl ännu, men jag är på väg. Det är ett par stycken som jag kommit väldigt nära och det känns så bra. Det är vänner som kommer finnas där för mig, precis som jag kommer finnas där för dem när de behöver det. En axel, ett handtag, en kram eller vad som helst. Man är vänner på lika villkor. Vänskapskärlek.
What you give is what you get.

Truth is, everybody is going to hurt you;
You just gotta find the ones worth suffering for.
~ Bob Marley

Slutprov! Sista utbildningsdagen! Tänk att det tagit en månad innan jag fått ut det här...jaja, allt har sina orsaker.
Nervös var jag ju såklart. Modellerna för dagen blev Rebecca och Hanna, men först hade vi ett skriftligt prov. All teori vi gått igenom. Man kunde få 100 poäng. Jag var jättenervös, kändes som jag missade massor och inte kunde vissa saker, men blev glatt överraskad när jag fick tillbaka provet rättat... 95 p av 100, betyget blev en femma. Wiiee! Mycket bättre än jag trodde. Skönt!
Årtalsmakeupen vi fick göra var 80-tal, en av mina favoritlooker. Av nån anledning så fick jag lite blackout så jag glömde hur tusan man skulle göra, haha! Men det lev en make up till slut. När den var klar fick vi femton minuter på oss att göra om den maken till en trendig som skulle funka idag.
Bara att sudda ut rouger och fixa lite färger, så var det klart. Sen var det lunch. Glömde totalt bort att fota, kanske för att jag kände mig så låg.

På lunchen gick jag till T-Centralen och hämtade Hanna som kom med tåget, vi åt lite och sen var det dags för nästa moment i provet. Vi fick göra vad vi ville så det blev en känslostorm. Hehe!



Ja, eftermiddagen kändes bättre, men det var så konstigt när vi var klara! Separationsångest deluxe!
Vi satt där och tittade på varandra och visste att det var sista dagen vi gick i skolan ihop. Man har ju fått så många nya vänner och skolan har varit kul och man har lärt sig så mycket.
Nu sitter jag här och är make up artist. Konstig känsla... :)
Jag har uppnåt ett mål som jag nu velat i flera år. Nu ska jag bara försöka göra nånting kul med det också!