Star Attraction

Det var iallafall väldigt kul att se så mycket och lyssna på så mycket information.

Torsdagens hästpass gick inte av för hackor. Det var skönt att röra på sig ordentligt och funderar på om det ska bli såna pass de två torsdagar jag är ledig. Jag gillar ju easyline med så ska se om det finns fler dagar som passar. Huvudsaken är att jag inte förlorar fler av mina kära zumbapass. Nu kommer ju förhoppningsvis danskursen igång igen också. Yaay! 

Nu är det iallafall frukostdags och sen ska jag nog kila ner och förtidsrösta.

Man har alltid en tanke att "vid en sån situation kommer jag reagera såhär" och då "kommer jag göra såhär" och dylikt. Bara släpp det, säger jag. Man är aldrig förberedd! Var däremot medveten att det kan hända. Men man kan inte gå och vara rädd. Då kan man inte fungera normalt.

Jag och min kollega blev utsatta för ett rån på jobbet i lördags.

Två maskerade män kommer in med yxa och hotar oss. Först mig, eftersom jag är ensam i butiken just då, sen även min kollega, som kommer in efter soprundan. De snor åt sig ytterst lite kontanter eftersom vi har cashguard och får med sig lite cigg och snus. Det är allt. 

Hela situationen när de där två figurerna står framför mig och hotar med en varsin yxa är så surrealistisk. Jag bara står och gapar och glor på dem. Det känns som länge, men jag har inget tidsperspektiv alls här. När de ryter att jag ska gå och öppna kassalådan så står jag bara kvar. Jag tar mig inte för att göra nåt för tankarna maler fortfarande i huvudet; Är det här ett jävla skämt eller?!

När de sen springer in bakom kassan så går det som en stöt genom kroppen när man inser att det är allvar. På nåt sätt blir jag ändå klar i huvudet och luckas larma på en gång, innan de ropar på mig igen.

Alla kurser och säkerhetsföreskrifter man gått och läst igenom rullar genom huvudet och blandas med tanken att "måtte min kollega stanna utanför! Måtte han inte komma in mitt under här!" och att bara göra precis som de ber mig om. Sen står jag bara stilla, rör mig inte annat än att flytta mig ur vägen och svara på deras tilltal. Sen kommer min kollega in...

Han blir intvingad att öppna på kontoret och jag får stå kvar i kassan med den andra... Så börjar telefonen ringa.

Det är då de börjar ge sig därifrån och de kutar ut till en väntande bil. Då lyckas jag låsa och svarar i telefonen. Det är polisen. Sen kommer min stackars kollega ut och han tar över luren och jag går ut till vittnen och ringer min chef.

Sen sitter vi och kurar inne i butiken och väntar på väktare, chef och polis.

Halv tolv har vi lyckats stänga butiken och gjort skaplig ordning till på morgonen dagen efter. 

Vi är ett gäng som åker in tillsammans och tar en glass på McDonalds.

Jag ringer mitt lilla hjärta och berättar vad som hänt och sen åker jag till honom. Han har berättat vad som hänt för de närmaste och jag får ett par sms. 

Men att försöka sova...hjärtat rusar, tankarna snurrar och så tryck över bröstet. Jag sover väl tre timmar innan jag vaknar svettig. Dock inga drömmar jag minns.

Men här börjar det hela med vänner och familj, plötsligt vet nu alla efter vad tidningar och nyhetssidor skrivit, vad de hört på jobbet och av vänner osv. Så hhela dagen går åt till att prata med alla och berätta vad som hänt. Skönt med stödet måste jag säga ändå.

På kvällen är både jag och min kollega tillbaka på jobbet, men vi är dubbelt bemannade så vi ska bara befinna oss r och försöka klara av det. Vi behövde inte ens jobba. Bara vara på olycksplatsen så att säga.

Det gick lättare än jag trodde, tack och lov, men visst kändes det obehagligt vissa stunder.

Nu har jag jobbat ett par pass som vanligt och det har fungerat bra. Jag är glad att jag har så trygga arbetskamrater. Man känner sig ändå säker. Klart det har känts olustigt vid några tillfällen och jag reagerar mer på folk med huvudbonad och de som är högljudda. Men nu är det bara att ta en dag i taget och förhoppningsvis så kommer tryggheten infinna sig igen.

Ikväll blir det jobb igen, men nu är det en vanlig dag. Man måste börja nånstans. Har iallafall väldigt bra sällskap ikväll.

Visst, jag blir helt stressad och ångestfylld när jag tänker på vad som hände, men det är skönt att försöka få bort ångesten att jobbet är en läskig plats. Det är ju så jäkla viktigt att kunna känna sig trygg. Men nog kommer jag hålla dörren låst mera och bättre koll på larm och sånt. Än är det ju inte bra. Snart är det möte, men först ladda veckan med lite coreträning.

I måndags hade arbetskollegorna på Norsholm haft inbrott, i tisdags sprang jag och mina kollegor och hjälpte till vid en bilolycka precis utanför macken. Ikväll blev man rånad också. Tack för den! Och imorgon, eller idag egentligen, ska jag på släktmiddag och sen hoppa upp på hästen igen och jobba kväll. Sömn kanske? Hoppas jag får ha den ifred iallafall.

Imorgon ska jag träffa Millis också. Ska bli kul! Hoppas jag känner mig bättre till dess bara. Har gjort ordning citronvatten med ingefära och honung som jag ska dricka här snart. Det måste bara svalna lite. Så ska jag dricka upp mitt te.

Nya schemat är igång nu och jag har äntligen fått lite öppningspass. Inte för att det är kul när klockan ringer 3.45 på morgonen och man ska upp, men det är väldigt skönt att sluta jobbet kl 14.

Idag var min första ordinarie öppning och inte nog med att jag varit galet trött, dagen hade andra saker i beredskap också. Efter att ha sovit ca fyra timmar natten till igår för att jobba ett tidigt extrapass i måndags och sen sova ca tre-fyra timmar inatt med, så är man lagom mosig i huvudet. Men upp och iväg kom jag imorse, även om jag var lite vimmelkantig och yr i mössan. Lite stressad också av förra nattens fadäser på en annan Statoilstation i närheten, som blivit utsatt för ett ordentligt skrämmande inbrott.

 Ett par stora koppar te fick mig att vakna till iallafall och sen kom arbetskollegorna och det satte lite mera fart på en.

Just när vi förberett för lunchen och jag sitter i godan ro och äter min keso, blir jag utringd i butiken och det enda jag hör från Jonas är: kdkflfkdlds brandkåren kdkfldkdldfo krockat med tankbilen djduydordbk!!! och sen är han ute! Så jag hjälper den stackars övergivna kunden i kassan och ser sen Kicki som förklarar att det just varit en olycka med vår tankbil som var på väg för att ge oss bensin och den står nedanför oss med läckage på tanken. 

Oj oj, tänker jag och förstår att det kommer bli sanering. 

Chocken när jag sen kommer ut och inser att det är två långtradare med släp, varav ena är vår tankbil, och sen ytterligare en liten hyrlastbil som varit i en megakrock just nedanför oss, får mig däremot att tvärstanna. 

Då inser jag att det är lite större vidd på detta än jag tänkt mig. Jag får syn på Jonas som står och håller om en man som sitter ner så jag går dit. Jonas har 112 i luren och jag hör hur han pratar om bensinläckage, last som slungats iväg och skadad person. Vi rusar sen runt och kollar så ingen mer är skadad, hur stor läcka på tankbilen och hämtar sen brandsläckare och diverse annat för att säkra upp oss om det skulle ta eld nånstans. Inte kul om det börjar brinna runt en tankbil med full last just vid en bensinstation...

Efter ett tag fylla vägen av brandkår, polis och ambulans, stånden skadade förs iväg, trafik får ledas om och saneringen tar vid. Det blir folktomt på kullen uppe hos oss i över en timme. Krocken var så kraftig och med så stora fordon så det stoppar upp all möjlighet att ta sig framåt.

Fick vi infon rätt så är det ungefär såhär det gick till:

Föraren i den lilla hyrlastbilen tankade hos oss och åkte iväg, han tror att trafiken från ena hållet är avstängd eftersom motorvägen är avstängd i ena riktningen och tittar därför bara åt ena hållet när han kör ut från vår utfart. Där möter han tankbilen som är på väg upp att fylla på bensin hos oss. Det han INTE ser när han kör ut är lastbilen som kommer från höger och är lastad med cementblock... Han i sin tur hinner knappt reagera på att något hamnar framför honom innan det exploderar framför ögonen på honom. Då har han kört rakt på den lilla hyrlastbilen, som får en dyngsmäll i fronten, snurrar iväg och åker rakt in i tankbilens bakdel och i princip fastnar mellan de två lastbilarna. De får stopp på ekipagen och konstaterar då att det är läckage på tankbilen, mannen i hyrlastbilen är skadad i ansiktet så han blöder och hans arm är av och chauffören i cementblocksbilen höll på att få all sin last intryckt bakifrån i hytten för att han tvärbromsat.

De här männen hade änglavakt idag för det hade kunnat sluta så jäääääääävla mycket värre!

Det är tack och lov inte ofta man är först på en olycksplats och tur är väl det, men man inser hur sårbart allt är och hur mycket millimetrar och millisekunder faktiskt gör. Som min kusin brukar säga: Krama varandra i trafiken!

Som sagt, inget dag är den andra lik på Statoil.