Star Attraction

Ja men jag har ju inte mycket vettigt för mig idag så skriver lite till. Funderar som vanligt på en hel del saker, baserat på sånt som händer runt omkring mig just nu. 

Det jag ioförsig funderar allra mest på nu är hur mycket snor det får plats i huvudet... Jag hinner knappt sätta mig i sängen förrän det är dags att gå och snyta sig igen. Himmel! Jag kommer sova med en toarulle bredvid mig inatt, det är ett som är säkert.

 

För övrigt är jag sjukt uttråkad. Har legat i sängen hos Carlos hela dagen (det skulle ju definitivt kunnat vara roligare än vad det har varit, hehehe! ;P ) och sovit, hostat och tittat på HIMYM, Mythbusters, AFV och en del av polisskolan. Har legat i badkaret en stund också. Man kände sig lite piggare och fräschare i en kvart iallafall. Haha!

 

Men iallafall, de senaste dagarna har det slagit mig hur konstigt människor kan bete sig. Visst, inget nytt, men jag upphör ändå inte att förvånas konstigt nog. Från att ena dagen kalla nån ens bästa vän, till att ett par dagar senare göra nåt så fult och genuint elakt mot denna person! Vad är det för vän?

Den frågan är vi ioförsig ett gäng som ställt oss många gånger. För mig är vänner de som ska få en att må bra, de som man vill träffa och umgås med, de man kan dela glädje och sorg, hemligheter, bus och minnen med. Vännerna är familjen utan blodsband, familjen man väljer.

Vänner kan komma och gå, precis som allt i livet. Det är inte alltid den äldsta vännen som är den bästa och alla är inte äkta. Det är saker man märker med tiden. Såna vänner ger en erfarenheter och förhoppningsvis insikt om hur bra de äkta vännerna är. 

Man behöver inte alltid vara överens om saker och även vänner kommer hamna i bråk. Det som gör en bra vän i såna lägen är att trots oenigheter, besvikelser och dumheter så löser man sånt på ett ärligt sätt. Man får också lära sig att man kan inte älska allt med en person till 100%. Upp till 80% kanske, de restrerande 20 är såna saker som man lär sig att leva med, som till exempel att denne alltid slänger jackan på golvet istället för att hänga upp den, alltid glömmer att byta toalettrulle, aldrig sköljer ur sin kaffekopp eller vad det nu kan vara. Även i förhållanden är det ju samma sak. Inte älskar du väl när det ligger använda strumpor bredvid sängen istället för i tvättkorgen? Eller att du är den som alltid får gå ut med soporna om du inte påminner?

Som sagt, 80% kanske, men inte 100. Fast det är ju ändå värt det! Annars ska man nog fundera på att säga till, eller byta relation till denna människa.

 

Hur som helst, det finns läskiga människor i vår värld. Människor som skapar så mycket drama! Frågan är till vilken nytta? Till vilken glädje? Varför måste man förstöra för andra och få andra att må dåligt? Och inte minst, varför döma folk? Framförallt folk som man inte ens träffat, än mindre pratat med? Hur kan man tro att man har en korrekt uppfattning om nån genom att bara lyssna på någon annan? Och hur kan någon vilja sprida så mycket skit omkring sig?

Jag försöker alltid skapa mig en egen uppfattning om personer och saker. Såklart så lyssnar även jag på andra, men jag försöker att inte döma i förväg. Man uppfattar inte saker på samma sätt som alla andra.

Om jag ogillar någon så är det inte säkert att du gör det. Döm inte någon på förhand, ingen god människa gör så! Man ska inte vara naiv, men öppensinnad kan man gott vara. Det första intrycket är inte alltid det som är det rätta. Många saker kan spela in. Så döm inte någon innan du till fullo kan säga att du själv är perfekt. Du känner inte personen och vet inte vad den har gått igenom. Det kanske inte är något som du själv skulle klara av...