Star Attraction

Du fattar nog inte hur svårt det här är för mig. Jag kan inte bara ta det med en klackspark. Jag går sönder inuti.

Jag klarar av att inte visa det ibland, för jag vill inte visa hur ledsen jag är eller hur ont det gör. Jag vet att det gör dig ledsen och du tycker inte om tårar. "Big girls don't cry"...

Men jo...det gör de faktiskt. När saker och känslor blir för svårt. Som nu...

 

Sen i december har jag gått med en stor fet klump i bröstet. Av smärta, av ångest för vad som hänt. Det som jag minst av allt önskade. Jag förlorade dig. Jag orkar inte... Jag står inte ut! Jag vet inte vad jag ska ta mig till riktigt. Vad kan jag göra? Jag är helt maktlös. Jag kan bara gå och önska att du ångrar dig, inser att du gjorde ett misstag. Du tycker antagligen inte det, men skulle du erkänna om det var så? Skulle du berätta det för mig? Komma tillbaka? Ge det en ny chans?

Jag framstår säkert som patetisk och löjlig, men ja...då får jag göra det. Jag önskar nämligen inget hellre. För jag vill inte vara en dag utan dig. Du är en del av mitt liv, av mitt hjärta... Nej du har hela mitt hjärta i dina händer, men du fattar det inte. Du fattar inte!

 

Du är den som får mig att må bra, som får mig att skratta, leva... Du har öppnat upp för så mycket nytt för mig. Saker som jag aldrig ens skulle ha testat annars. Saker som har kommit att bli så mycket som jag vill göra, uppleva, känna.

Sen jag var liten har jag velat lära mig saker som du kan och är född med. Intressen som har växt ännu mer sen jag lärde känna dig. Att få göra det med dig... det skulle vara värt allt för mig. Men nej, den chansen känns inte så stor just nu.

 

Samtidigt som du får mig att må bra så får du mig att må så fruktansvärt dåligt. Jag vill göra så mycket för dig, med dig, men jag kan inte, får inte. Jag vill finnas där för dig, i alla lägen. Glädjas med dig, sörja med dig, ha kul med dig, ha tråkigt med dig, oroa mig ihop med dig, skratta åt livet med dig... Jag vill göra fåniga saker med dig, busa med dig, sitta och ha tråkigt i en bilkö med dig, resa med dig, dansa med dig, jag vill ha dig i mitt liv helt enkelt.

 

Jag har fallit för dig, stenhårt... Jag kan inte tänka mig ett liv utan dig. Vi är vänner, absolut...men jag vill så mycket mer... Bara att du är så "inte-min-typ" säger ganska mycket. Jag är helt körd, men nu känner jag mig bara överkörd, för det gör så ont.

Att se dig nästan varje dag älskar jag, samtidigt som jag går med en enorm smärta och saknad i kroppen för att jag inte kan göra det jag vill med dig. För det är inte samma sak som du vill säger du.

Jag önskar läget var så annorlunda, för jag vill gå och hålla dig i handen, hålla om dig, kramas, pussas, kyssas, vara med dig mest hela tiden. Som det var i somras... då mådde jag bra i hjärtat. Då det var VI, men tydligen ändå inte. Nu är det bara du och jag...

Fy vad jag saknar dig! Du är så nära men så långt borta från mig. Onåbar...

 

I miss you... mi amor. <3