Älska vs älska

Man älskar sina vänner, man älskar sin familj, man älskar sin eventuella partner, sina husdjur... Alla innefattar samma känsla, men ändå så olika. Fast ändå samma. Man skulle göra allt för dem, allt man kunde. Känslan på det är nog många gånger densamma.

Skulle man välja familjemedlem eller partnern om man bara kunde rädda en?
Det är lite detsamma som pest eller kolera, fast tvärtom.

Familjemedlemmen vet man alltid kommer finnas där, man är av samma blod. Vad som än händer, hur man än bråkar och inte ses på länge så är man ändå familj och det kommer alltid vara så. De banden är svårast att bryta.

Ett husdjur har man valt att ta till sig. Det spelar ingen roll om det är en hamster, orm, katt eller häst. Man älskar den och känslan när den försvinner till andra sidan är lika fruktansvärt sorglig som när en närstående människa gör det. Husdjuren är personliga och blir familjemedlemmar de också.

Vänner kan komma och gå, men några få består. Några är bekanta, polare, vänner och nära vänner. Det är olika grad på vänskapskretsen. Jag föredrar de riktigt nära vännerna. De man kan LITA på och som inte sviker en. De man kan gå crazy med, göra ingenting med och vara djup med. Någon man kan göra allt med. De som känner en utan och innan och inte behöver fråga hur man mår, de ser sånt...
Sen är det ruggigt skönt att ha de här andra vännerna och bekanta också. De som man kan bladdra med, festa med, skratta med...de som tar "det är bara bra, själv?" som ett godkänt svar och så fortsätter man konversationen. De kan få en att tillfälligt släppa saker som är jobbigt, för de vet egentligen inte bättre och är kanske egentligen inte så intresserade alla gånger heller.

En riktig bästisrelation kan man ju nästan se som en kärleksrelation. Allt ingår ju faktiskt, om man bortser från sex och intimiteter (jo det funkar ju säkert för en del med.) En bästa vän som man vill träffa så ofta som möjligt, göra saker ihop med, göra ingenting med, ja allting. Så är det ju med en bra kärleksrelation också. Och så har man säkert enskilda intressen också.

En kärleksrelation är ju precis detsamma, addera lite sex och pussigull också så är allt klart. Kärleksrelationen går väl hand i hand med bästisrelationen, för det är väl partnern som ska vara ens bästis kan jag tycka. En knullbar bästis rent utsagt, hehe! Nej men seriöst så är det väl det som är en del av poängen. Man ska funka till allt, framförallt i vardagslivet. Det måste ju vara någon man står ut med större delen av dygnet, alla dygn.
Hittar man den så är man lyckligt lottad. Någon man trivs ihop att vakna med, somna med, bråka lite med, mysa mycket med, ha kul med, ha tråkigt med, göra det allra mesta med. Hålla liv i lågan och låta den lysa länge. FÖRLORA INTE DEN PERSONEN OM DU HITTAR DEN!

Så egentligen går alla dessa relationer hand i hand. Ens vän, kan bli en partner som blir familjen och där har man husdjur... Cirkeln är sluten...

Hursomhelst; ta hand om de du älskar. Oavsett så kommer de inte finnas där för evigt så ta vara på den tid ni har ihop...


Kommentarer
Postat av: anna

Usch sara!!! usch!! Kom över en dator och är inne på din blogg för första gången på evigheter....vad fint och bra du skriver samtidigt som att de gör ont ända in i själen av att läsa om din sorg. Jag känner igen stora delar av det. Du vet var jag finns, det är rörigt jag vet, men jag hoppas att du vet att jag finns. På riktigt! KRAM

2013-02-05 @ 10:42:29

Tell me what you think:

Vad heter du:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (bara jag som ser)

Din blogg?:

Your words:

Trackback
RSS 2.0