Star Attraction

Ja, men en sån gör väl alla eller? Man ser ju hur hela bloggvärlden kryllar av 2013 års sammanfattningar. Jag gjorde detta och detta och detta kommer jag aldrig glömma och så vidare. Det är nästan så det står mig upp i halsen. Tur att jag inte läser så många bloggar. Här kommer min sammanfattning.

 

Starten var ju inte så himla kul när man blivit dumpad på julaftonsnatten. Men nyåret startade faktiskt ändå väldigt fint, även om jag var på jobbet.

 

Jag jobbade med finingen Linn, så det kändes bra. Sen skulle jag fara vidare till festen när vi stängt, men mina fina vänner tog festen till mig och Linn. De kom nämligen några minuter innan klockan slog tolv och hade med sig skumpan, så där stod vi på Statoil och skålade in det nya året. Det året kom ju att bli ett av de bästa och sämsta åren i mitt liv då, precis som 2011.

Men ja, som nydumpad så satt ju känslorna utanpå kroppen och det var upponer mest hela tiden. Inte blev det bättre när en viss person plötsligt indirekt kom in i livet och gjorde mig ännu mer förstörd känslomässigt. Att försöka verka oberörd i såna lägen är INTE lätt... Ändå fortsatte mycket på samma sätt som innan julafton.

Men jag hade mina mål att sträv emot i alla fall som jag satt upp för mig själv. Det viktigaste var att försöka komma iväg på en resa alldeles ensam, men min ekonomi stoppade mig. Men några fler sattes upp och jag började tänka framåt.

Fick också den tråkiga nyheten att en kollega på jobbet var sjuk, ordentligt sjuk. Hur tar man sånt? vad gör man? Vad säger man?

 

Nån gång i början av sommaren kom nästa känslosammanbrott och psykiska kalldusch. Hur hanterar man sånt här? Hur orkar man? Och hur kan man ändå hålla ihop? Jag har aldrig varit så kluven som i somras. Jag orkade inte med folk som inte redan var insatta i situationen, för man orkade inte med att börja förklara allting från början igen. Jag orkade inte bry mig om nånting egentligen. Men jag hade ett av mina mål i sikte och det var att ta zumbacertifiktatet. Det gjorde jag, utan någons vetskap, i slutet av juni. Två dagar tillbringade jag med ett antal zumbafreaks och Steve Boedt. Två dagar fyllda med dans. Det var helt fantastiskt roliga dagar med mycket inspiration, lärdom och energi. En jätterolig erfarenhet. När jag sen kom tillbaka och berättade så blev alla glada och positivt överraskade för min skull, alla utom en.... Det påverkade mig såklart negativt också, fast ALLA andra var glada och tyckte det var kul. Men! MITT mål  var infriat. Jag blev licensierad zumbainstruktör. Jag kände att trots min blyghet och mitt problem med mig själv och allt som har med dans att göra så klarade jag det faktiskt. Så jag är stolt över mig själv.

 

Hux flux så fick jag ju väldigt snabbt en lägenhet att hyra inne i stan också. Så den 1 juli flyttade jag från lilla Stavsjö och tillbaka till Norrköping, efter typ tjugo år. Huu vad gammalt det låter. Men lägenheten är fin, jag trivs jättebra med den, även fast den inte är färdigfixad än. Lite målning och tapetsering behövs fortfarande och att få upp lite saker på väggarna.

Bara flytten var ju en pärs i sig, eftersom vi stod här med fullastad bil med släp och lägenheten inte var städad. Mer psykisk press, för en skulle flytta in i min lägenhet i Stavsjö med. En dag extra tog det, men sen var det mesta på plats och mina guldvänner hjälpte mig att packa upp saker, måla om, bygga möbler och flytta möbler

 

Mitt i allt detta så var känslorna alldeles för röriga för oss alla i det här lilla gänget som umgåtts mest. Orsakerna gör fortfarande så ont att tänka på eftersom man fortfarande är fast, men jag har försökt lära mig att hantera allt och har väl blivit avtrubbad. Jag har tagit ett eget litet break från allting sånt, men det håller inte alla dagar har jag insett. Det finns dagar då man fortfarande bryter ihop och saknar så hjärtat brister.

Men vad gör man när det känns som att allt går åt helvete? Jo vi åker ut till landet en underbar sommardag. Vi äter frukt och kakor, badar och solar, pratar, skrattar, lider, älskar, hatar och....dricker kopiösa mängder vin. Sen badar vi och äter ännu mera. Och dricker mera vin.

När mörkret lagt sig och man är hemma igen, DÅ kan man bryta ihop. Men en av de bästa dagarna passerade där och då.

 

Sen kom födelsedagen. 30 år blev jag. Jaja, jag har inte haft nån åldersångest. Faktiskt. Hade jättefina dagar runt min födelsedag, med MASSOR med knasiga överraskningar och skrämsel. Men mitt i allt detta så började man också känna att känslan som man haft, att allt inte är som det brukar, det stämmer. Men vad ska man göra? Livet går vidare för alla av oss. Fler födelsedagar passerar och känslan är densamma. Alla har sina problem så vem ska man skylla på? Ingen antar jag, men jag är glad för de som kan hjälpa en genom svåra tider.

 

Det har blivit lite bebisgos också mitt i allt. Det har ju varit supermysigt. Jag är inte desperat men visst känner man att en bebis inte skulle vara ovälkommen i livet. Men det ska ju vara med nån som man är i förhållande med då förstås...

 

Under hösten så kom nästa mål som man har funderat länge på, men på grund av jobbet så har det inte funkat. Men nu är jag på gång och försöker lära mig dansa salsa och bachata. Det är jättejättekul! Blyg är jag och lite nervös eftersom jag är god vän med läraren och det blir ju en lite annorlunda situation, men det går och det är jätteroligt. Jag vill ha ännu mer om jag kunde! Så detta är mål nummer två som är på gång för 2013. Även ett tredje på gång nu, då jag har signat upp mig för en nybörjarkurs på spanska. Så mycket är i alla fall på gång och det känns bra.

 

För övrigt så överlevde jag julaftonsnatten utan större eskapader också. Bättre än vad jag själv trodde faktiskt. I alla fall känslomässigt. Annars hade jag ryggskott och det var ju inte så jävla roligt förstås. Men jag fick underbara julklappar och har haft jättemysiga lilljular med alla mina raringar, både familj och vänner.

Nu är det ju nästan nyårsafton igen då. Den här gången är jag ledig, men alla vänner är spridda på olika håll. Vissa har inte ens nämnt några planer. Man behöver väl inte veta allt, det är så som det är. Jag vet i alla fall vad jag ska göra och mina närmaste och även om vi alla inte kommer umgås så är det skönt att veta att jag har dem och att det alltid går att kontakta dem utan att man känner att man är i vägen på nåt sätt. Tacksam för de vänner jag har och de som bjuder igen när man gör något tillsammans.

 

Gott nytt år. Jag ska göra det här till ett bättre år. Jag har mina mål nedskrivna och det är bara att sätta fart.

Tjing!