Star Attraction

Jag har varit så nära på att börja gråta på jobbet idag. Flera flera gånger! Dels för att man pratat om olyckan och dels för att man tänkt så mycket på det och bildat en massa olika tänkbara scenarion i huvudet. Det går ju inte att sluta tänka på! Det gäller bara att försöka intala sig att det är över nu! Olyckan har redan skett så man får se framåt och koncentrera sig på att fixa resten.
Jag  verkar väl oerhört klok och duktig när jag skriver, men varför är det alltid så svårt att efterleva sina egna tips och råd? ;)

Jag hoppas jag får sova inatt. Imorse vaknade jag ju av att jag hade en lastbil i full fart rakt emot mig. :S Men jag brukar inte vara så mardrömmig av mig. Får hoppas det fortsätter så.
Ska ju till Västerås imorgon och titta på bagageluckan och jag hoppas att den kommer passa. Han på skroten sa ju det så jag hoppas jag kan lita på det. :)

Till Anna i Oslo:
Aa fy fan, det kan man lugnt säga. Jag är inte människa än. Det är mycket som snurrar i huvudet.
Jag ska nog bygga mig en egen liten skyddsängel att sätta i bilen sen när pärlan är fixad och fin igen. :)
Vi har haft tur både du och jag och våra nära och kära.
Saknar dig gumman! Känner verkligen för kramar av alla mina vänner nu. <3

Tack alla mina nära och kära för alla vänliga ord och kramar! Ta hand om er och kör försiktigt där ute!