Out of control...
Jag hänger inte med i svängarna helt enkelt...Jag vet heller inte åt vilket håll det ska svänga. Känns som att jag inte har nåt val mer än att hänga med, jag måste hänga med för att inte bli lämnad kvar. Jag vill inte förlora det jag håller så kärt, jag vill inte mista mina nära. Jag har inte den kontroll jag känner att jag behöver för att... ja, klara av detta allt. För mycket på en gång. Jag orkar och vill inte ens tänka på det, men råkar göra det hela tiden, vilket bara lämnar tid till...ångest och panik. Jag står stilla och vill bara att karussellen lugnar ner sig så jag hinner hoppa på igen och vara med och bestämma takten...
Livet är som en åktur på en berg och dalbana,upp och ner, men det är ju också det fina med livet,man uppskattar topparna på ett helt annat sätt när man har varit nere i dalen,uppförsbackar är nerförsbackar sedda uppifrån. Du skrev väldigt fint och varmt om din farmor och farfar,vackert och rörande,verkligen. Vad det gäller din farfars möjligheter att förbise hans sons laglott genom ett testament vill jag påpeka följande,:Två grejer, arvslott och laglott, viktigt att förstå skillnaden. Ärvdabalken skyddar bröstarvingar(din farbror) på så sätt att de aldrig kan göras arvlösa genom testament, han kan kräva sin laglott som är hälften av arvslotten, en förälder kan bara testamentera bort 50% av sin förmögenhet till nå´n annan än sina bröstarvingar. Men Sara,som sagt var, ibland är det både svårt och jobbigt att ta en tur med livets karusell, man får en känsla av, att man bara agerar åskådare,har blivit strandsatt på ingenmansland utan möjlighet att påverka ens liv.Lugna ner dig,ta ett djupt andetag,tryck på stoppknappen så att karusellen stannar av för en stund,tänk,tänk efter först,tänk efter innan, vem ska styra ditt liv? Precis,du ska göra det, ingen annan. Ha det fint.
